ccarolineee

Då var man tillbaka hemma i Nya Zeeland igen, har haft en underbar vistelse i Sverige även fast tiden inte räckte till att träffa alla man ville o spendera mer tid med familjen. 3 veckor har gått så fort o lilla skrållan har växt så mycket inser jag först nu när jag kommit hem igen =P Hon har gått från en pytte bebis som ligger o pratar till en lite större bebis som rullar runt leker med föttera som hon vore en lite apbaby, urgulligt!! Måste ju oxå tacka alla er fina vänner för överrasknings festen när jag kom hem o för alla jätte fina presenter som lilla skrållan o jag har fått, förstår nog inte hur många vi fått...fick inte plats med allt i väskorna så de får skickas...extar väska skulle kosta 310kr per kg!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så till hem resan då.........
Mor o far hade boka in sig för semester på Cypen 1 vecka o deras plan skulle lyfta bara 5 min efter mitt, så skönt för då kunde vi ju lixom säga goodbye inne innan man stiger ombord på planet!! De kom många tårar o ush va jobbit de kändes men vi får ju trösta oss om att dom kommer o hälsar på i januari.
Första planet gic hur bra som helst, som alla andra plan på dit resan. Väl i München o på 2:a planet så går allt helt ok. Nästa direkt så somna både jag o sessan så himla skönt eftersom de e den längsta sträckan, runt 12 timmar.

Nu kommer skräckfilm senariet.
Jag vaknar upp o känner som jag sitter i en vatten pöl, känner efter lite o jo då hela stolen e indränkt i blod!!! panik!! well trodde de bara vara att mensen kom tillbaka efter man fått barn så gick på toa o pluggade igen =P Hann inte ens komma ut från toaletten så rann de igenom. Shit!!! Va ska jag göra!!! Efter jag gått o satt mig på min nerdränkta stol igen så kändes de som de enda att göra var att praat med personalen på flyget. Började tala med en utav damerna o försökte förklara vad som händer, men de bara brast, fick panik. Hon lungnade mig o hämtade en annan kollega som sen sa till en anna dam o hon ringde en läkare i land så att säga. Hon kommer tillabka till mig o pratar o säger att första blödningen efter man fått barn e mycket större eller mer än en vanlig blödning...vilket lugnar mig för stunden lite. Dom ger mig lite tamponger o jag får ett par pyamas byxer o tröja eftersom mitt var nerdränkt o jag hade ju inga tankar på att ha ombyte till mig med mig på flyger bara till lillan så klart. Trodde att tampongerna skulle räka min inte då, kom på att jag hade ammningskupor som kunde kanske hjälpa till o stoppa lite men efter några försök så neee dom läkte bara igenom dom oxå Pling sa de i huvudet jag har ju skrållans blöjor....hur långt ska de få gå igentligen men nöden har ingen lag...eller!?? Nee de fick funka o hjälpte ju lite bättre även fast ändå inte. Personalen kom hela tiden o frågade hur jag mådde o kollade så vi inte behövde gör nödlandning. En utav killarna pluggar till läkare så han frågade om han kunde få kolla min puls o så. Pulsen var de ingen fel på, syre halen i blodet lite låg men de sa han kunde bero på att vi flyger, för jag kände mig helt ok.  Hade ingen smärta eller så vilket var jätte skönt. Lilla skrållan låg o sov över 9 timmar vilket var väldigt lättande för mig så jag lätt kunde gå iväg till toaletten med gämna mellan rum. Väl framme i Singapore så fick jag o lillan asistans o jag blev körd i en rullstol på flygplatsen o hon buren i hennes lilla cocoon. När vi landade så slutade jag blöda lite så jag kände att kan jag så vill jag klara mig hela vägen hem till nz. Efter ca 5 min o inne i assistent care rummen så helt plötsligt så började det tok forsa ur mig igen, jag sa snabbt till personalen o dom körde mig genast till doktorn. De tog ett tag innan doktorn kom men väl där så ville hon ge mig nått som skulle stoppa blödningen men so senare visade sig att hon inte kunde få tag på där utan att jag måste till sjukhus. Dom fixade så att vi fick våra väskor o ambulansen kom, dom ville sätta dropp på mig men sköterskan där bara missade mina vener så då fick dom tillkalla en ny doktor som fick fixa de, de tog en jäkla tid men till sist så. Bara för att bli tagen o inlagd till sjukhuset måste man betala en slags avgift, 800 dollar!!!
bloody hell!!!
Väl i ambulansen som var en omgjord van o utan ac men ist så var de en lite fläkt satt i taket som blåste skönt i de stek heta singapore värmen. När vi kom fram till sjukhuset, Raffles Hospital så stod den en vakt med en laser termometer som såg ut som en pistol o tog alla som skulle in på sjukhusets temp, hade man temp blev man satt i karantän med misstänkt svin influensan, så hade man ingen temp fick man en grön klister lapp på sig.
Grymt fint sjukhus, som ett 5 stjärnint hotell nästan, väldigt fint o fräsht. Inte lång stund efter vi rullat in på vårat rum, 481, stod de typ 7 st männinskor där o pratade med mig. Jag fattade inget men 1 sa att du måste fixa någon så kan ta hand om din bebis. VA!!! sa jag de gör jag ju själv. Ja men om du ska in på opperation o så, du får anlita en nanny, som du betalar själv, 180 nzdollar kostar de. Jaja operation inte trodde jag att de sjulle behövas men jaha, de var ju bara att dom fick ringa en nannay då utifall.
Efter ett par timmar kom doktorn, gynekologen o undersökte mig. De var iaf ingen blödning från livmodern eller så utan ett sår.

Såret var från när jag hade gjort ett coloskopy eller vad de nu heter, cell prov hemma i sverige torsdag veckan innan. Vanligt vi så läker det ihop av sig själv men på mig hade de inte gjort de utav nån anledning jag inte alls vet varför.

Doktorn la in nån slags gasbinda för att stoppa de o så var de klart. Han sa att han skulle komma tillbaka imon till mig o se hur dte såg ut då. Yes, tänkte jag nu e det över iaf.
Väl tillbaka på rummet så tänkte jag att jag o skrållan skulle ta en skön varm dusch ihop. De gjorde vi. Sen somnade hon o jag grejade lite o pratade med nannyn som oxå jobbad som sjuksköterska men inte på detta sjukhus. Innan jag hade tänkt att sova så märkte jag plötsligt att de ff kom jätte mycket blod ur mig.... men va e detta nu då!!!!

Nannyn berättade för dom andra sjuksköterskerna o dom ringde doktorn som inte långt efter bestämmde att dom var tvugna att ta in mig till operation. 30 min eftere rullades jag ut från vårat rum o upp till operations salen, Ciara-Lee låg o sov o efetrsom allt blev bestämmt så snabbt hade jag inte hunnit pumpa ur nå mjölk så jag sa till nannyn att om hon vaknar o e hungrig så får de bli mjölkersättning hon får äta.
Efter mycket om o men så var operationen över. Dokton kom o pratade med mig o sa att jag kunde lämna sjukhuset. Jag ville inge annat, längtade så myckete efetr Matt nu o hem, hem till nz.
Efter mycket strul med försäkrings bolag som tar väldigt lång tid på sig o ny flygbiljett strul så kom vi med flyget ca 24 timmar försenat, inte allt för illa. Sisat flyg resan gick jätte bra o allt gick snabbt o lätt genom tullen i nz.

Nu fick vi äntligen krama o pussa o gosa med pappa Matt, finally!! yay!!! Vi var så glada att äntligen våran mardrömms resa var över. Kom ut från flyg platsen o stod o pratade utanför bilen o bytte blöja på Ciara-Lee i bakluckan. Vi pratade om allt som hade hänt o så.
Matt så mina blåmärken på händerna (efter att dom försökt sätta droppen på mig) o sa oj de ser ut att göra ont, men vi kanske kan sätta något där o så pekar han starx under ring fingret. Men det e ju inte där de värsta såret e sa jag o pekade på handleden, han envisades o pekade vid ring fingret istället o sa samma sak igen o sedan hade fram en liten grön fin ask o gick ner på knä!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Will you marry me?

Förstod inte att de var sant!! Jag bara satt där o gapade, stackars Matt väntade otorligt på svar hahaha

JA, Ja de e klart jag vill.

Slutet gott allting gott, ja försöker iaf tänka positivt efter allt hämskt som hänt, känner mig väldigt känslosam o svag men de ska nog bli bättre. Ja menar inget gör väl en tjej gladare än diamanter ;)

Ringen e super duper fin, jag bara älskar den. Kort kommer snart på den men måste låna en bättre kamera för att få ett bra kort på den. Kan ju iaf säga att den är i vitt guld o har 5 diamanter.

Vänta nu bara på att försäkrings bolagen ska höra av sig o säg att dom kommer att betala hela sjukhuskostnaden som slutade på 5000 dollar ja ungefär 25000 svenska kr...annars vet jag inte vad jag gör......